En smak av verkligheten!

Förra lördagen, den 29e mars fick jag lov att leva lite i verkligheten. Jag kunde under förmiddagen titulera mig hemslöjdskonsulent då jag arbetade för Utvecklarna Hemslöjd i Jönköpings län (väldigt förvirrande att hemslöjdskonsulenterna runt om i Sverige kallas för olika saker!). Biblioteket i Vaggeryd hade invigning av Skaparbibblan och Hemslöjden i Jönköpings län hade blivit ombedda att komma dit och ha en workshop och då kom de att tänka på mig, eftersom jag kommer från Vaggeryd. Jag och Kerstin hade hand om vad vi kallade för "Tatuera din kläder" och gick ut på att de som kom fick lägga en lite personlig detalj på sina kläder antingen genom att brodera något, sätta dit pärlor eller göra ett tryck. Det blev en del lagade av hål och brodera över med en liten blomma och det mesta av görandet stod jag och Kerstin för, men vi hade roligt! Jag och Vira hamnade i tidningen!

Den stora garnhelgen!

Förra helgen var jag med (lite i utkanten) och arrangerade ett garnevent på Frilagret i Göteborg. Grejen med frilagret är att unga människor får komma med förslag på saker de vill arrangera och så hjälper Frilagret till med lokaler, finansiering och kanske något mer, men i grund och botten är det ungdomen/ungdomarna som är arrangörer och ser till att det blir av. Något sådant hände alltså förra helgen. Två personer som går tredje året på samma utbildning som mig tog initiativet att de ville har en garnhelg, sedan samlade de ihop lite folk för att bolla idéer med (det var där jag kom in i bilden) och så var bollen i rullning. Detta resulterade i att på ungefär en och en halv månad lyckades de få ihop ett event som lockade omkring 200 personer (min egna gissning på antalet deltagare). På lördagen var det föreläsningar, workshops och stickcafé och på söndagen var det workshops och café. Lördagen lockade flest människor, vilket kanske inte var så konstigt med namn som Petra Orrbeck, Maria Olsson och Lisa Bomble på listan av föreläsare. Jag känner mig så glad över att jag har möjlighet att få träffa kunniga människor och ta del av deras kunskap. Och är det inte det som gör stick-världen så fantastisk, att alla är så villiga att dela med sig av sina kunskaper.

Clara skulle hålla workshop om flerfärgsstickning på söndagen, tyvärr så blev hon sjuk och jag fick hoppa in och ersätta henne. Eftersom jag fick reda på detta under lördagen hade jag inte så mycket tid till förberedelser, men tur i oturen var att jag läst igenom hennes papper tidigare och hade ganska bra koll på hur hon hade tänkt. Men sedan är det ju som det är med det mesta, man har ett eget sätt att se på saker och ting, men hag tror och hoppas att deltagarna var nöjda och inte allt för ledsna över att det var jag som höll i det och inte Clara. Jag tycker faktiskt att det är riktigt roligt att leda människor. I min ungdom var jag dansledare och jag har arbetat som ridlärare och när vi har haft elever på salongen har jag fått väldigt mycket positiv feedback från dem om att de tycker att jag är pedagogisk. Kanske har detta tänt en lite gnista inom mig att jag vill satsa lite mer på att vara kursledare?! 

Nu snurrar det en massa tankar i mitt huvud och jag vill sätta igång med en massa projekt nu på en gång. En lite uppmaning till er alla är att göra en lite instagramvideo när du stickar och tagga den med #såstickarjag, det finns redan en hel del filmer där och jag hoppas att det ska fyllas på med fler! Visa gärna olika typer av stickning, räta maskor, aviga maskor, omslag, resårstickning, flerfärgsstickning, ja, allt vill jag se.

Ha det så bra!

Stickhelg i Vrigstad

Tänk dig ett hus med 50 stickerskor som stickar och har trevlig tillsammans en hel helg, det var så jag hade det första helgen i mars. Vi hade det helt fantastiskt bra! Visst brukar jag sticka en del, men att vara iväg, få maten serverad och att bara få vara en helg helg är väldigt bra för själen. Att dess utom göra det tillsammans med andra som är lika nördiga som jag är ytterligare en dimension i det hela. Bara det att vi efter fruktosten i lördags stod och pratade om min kofta i tio minuter gör mig lite luddig om hjärtat. Jag behöver nog inte säga att jag är otroligt nöjd?! Stort tack till Emma och Barbro för ännu ett fantastiskt evenemang!

Jag började skriva detta inlägget direkt efter att jag kom hem där ifrån, men av någon anledning strulade blogger och ville inte publicera, sjukt irriterande. Sedan glömde jag liksom bort att publicera inlägget men här är det äntligen.

Det jag tycker är roligast med den typen av arrangemang är att jag får träffa så många fantastiska människor. För varje gång känns det som att jag har träffat nya vänner för livet och det är ju helt fantastiskt! Så tack alla som jag träffade och om någon av er snubblar in här, kommentera gärna på något så att jag vet att ni hittat hit.

Ha det så bra! // Ia

Första dagen, Designvecka 1

Mitt huvud är helt fullproppat med tankar och funderingar kring vad design är och hur det används. Jag har inte tänkt så mycket på vad design är, jag har mer sett och hört att produkter är designade och sett det som ett sätt att ta ut ett högre pris. Kanske har jag tänkt att design även står för kvalité och att de stora namnen gör att de måste stå för det. När jag gick på folkhögskola använde jag ordet design utan att reflektera över vad det betydde. På slutet gjorde jag en egen kollektion med kläder och kallade dem för "egen design". Efter idag funderar jag över ifall det verkligen var design, eller om jag "bara" var formgivare? Jag återkommer med svar på den frågan. 

Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur komplext allting är! 

Scenbygge inför modevisning Textilakademin 12/13

Min konstnärliga ådra pulserar

Du vet den där känslan när du inser att det finns något som du faktiskt är ganska bra på? Något som faller dig så naturligt att du inte tänker på det som annat än självklar? Du kanske inte fått någon sådan aha-upplevelse, men det har jag. Inte så nyss, men jag har de senaste veckorna blivit påmind om den. Förra året när jag gick på folkhögskola hade vi fackteckning en gång i veckan. Eftersom jag inte har några ambitioner att bli mode designer så var jag inte så motiverad, men jag hade den enorma glädjen att andra treminen ha en lärare som är helt fantastiskt duktig på att se människor som lyckades hon lyfta fram det bästa i oss alla. Efter varje samtal med henne kände jag mig så glad och det är mycket tack vare henne som jag är där jag är idag. Detta var inte tänkt att bli ett hyllningsinlägg tillägnat Cattis, men nu blev det så. Det hon tog fram hos mig var en självkänsla och en självsäkerhet som ingen annan har lyckats med. Jag som är otroligt självkritisk kunde bara se att strecken inte var exakt som de skulle eller någon annan fånig detalj, men Cattis fick mig att se helheten och faktiskt bli stolt över det jag gjorde. Till en början handlade det om att vara grym på att göra moodboards, och jag är verkligen grym på det! Sedan insåg jag att jag är väldigt kreativ men att min självkritik lätt sätter käppar i hjulet och jag måste verkligen träna på att bara glömma stress och press och bara släppa taget. Jag har äran att ha Annika Ekdahl som professor på universitetet, hon är en kvinna som livnär sig på sin kreativitet och jag känner att jag får en sådan enorm kraft av henne! Det hon talar om väcker min lust att skapa, inget särskilt utan bara att kasta mig ut och se vart min kreativitet tar mig.
Veckorna som kommer kallas för Designvecka 1 och Designvecka 2, visst låter det lite stelt och tråkigt, men jag är så taggad! Faktiskt så taggad att skapa att jag har funderat över om jag inte skulle sökt in på konstfack istället, men nä, jag är på rätt plats så länge jag inte tappar bort det där med att skapa!

Naiv? Jag? Ja!

Just idag känns det inte så roligt att jag har alla mina stickor och mycket av mitt garn i lägenheten i Göteborg. Jag var hemma större delen av förra veckan på grund av läkarbesök och lite annat sådant där man bara måste göra på hemmaplan och det var planerat så jag tog med min Offe hem och målet var att sticka färdigt den, vilket jag gjorde igår. Men nu är det inte bättre än att sjukdomen jag inte vill nämna vid namn är på besök hemma hos oss och då är det 48h karens innan någon av barnen får gå tillbaka till förskolan eller skolan. Min man har en situation på sitt arbete just nu som gör att det blir väldigt besvärligt om han ska vara hemma med barnen så därför bestämde vi att jag är hemma måndag och tisdag, men på onsdag måste jag vara tillbaka i Göteborg för på torsdag är det muntlig redovisning av ett grupparbete om bambu. Men vad ska jag göra hemma i två dagar till utan något att sticka på?! Nog för att jag har en spinnrock (jag återkommer till den en annan dag), min stickamskin (den kan jag också återkomma till en annan dag) och endel garn, men det är ju inget jag har planerat för och jag vill ju påbörja något som jag har planerat. Men det löser sig nog hopas jag. Jag har ju faktiskt ett litet broderi i väskan. Det hade jag helt glömt! Vilken tur, där löste sig mina bekymmer. HA!

Oj oj oj, vad mycket skit, ja, skit det står om bambufibrer på WWW. Jag känner mig helt plötsligt väldigt naiv när jag googlar på ett ämne som jag just läst vetenskapliga artiklar om och inser att mycket av det som står på vanliga hemsidor, oftast från företag, är rena lögner. Ja, bambu är antibakteriellt, men inte när man har gjort om det till viskos. Det jag börjar fundera över då är hur jag oftast sväljer allt jag läser på WWW som sanning. Jag tror nog aldeles för gott om människor...

Ny inspiration!

Jag har länge varit sugen på att sticka mig en kofta, men jag har inte hittat det perfekta mönstret, förens nu. En klasskamrat till mig har stickat en Slanted Sleeven (Ravelry-länk) och den är så fantastiskt fin i sin enkelhet. Hade jag inte sett Claras kofta utan bara snubblat över mönstret som det ser ut på Ravelry så hade jag nog bara bläddrat förbi för den är ganska anonym och ja, enkel, men det är det som gör den så fin. Sedan är det den ständiga frågan om vilket garn som ska användas. Detta kanske är ett bra tillfälle att prova Magsin duetts supersoft, det finns så otroligt många fina färger att välja på. Maskantalet stämmer inte riktigt med vad som föreslås i mönstret men jag får väl lov att vara ordentlig och sticka lite provlappar för en gångs skull!

Jag tror dess utom att den koftan kommer att bli ett bra projekt att ta med till Stickhelgen första helgen i Mars. För ett år sedan var det för första gången, vi hade fantastiskt trevligt och träffade många nya vänner. I sommras var det dags igen men eftersom jag jobbade kunde jag inte vara med mer än en dag utan att sova över och det kändes lite avhugget. Men nu är det dags igen! Förra året hade jag nog med mig fem olika projekt men stickade nog bara på ett eller möjligtvis två därför kommer jag bara att ha två olika projekt med denna gången.

Om jag ska vara helt ärlig så har jag faktiskt inte så många pågående projekt nu heler för den delen. Jag borderar på ylle som ska bli ett mobilfodral att hänga om halsen, det känns inte så bra att stoppa mobilen innanför sport-BHn faktiskt. Sedan håller jag på att avsluta min andra Offe (Ravelry-länk). Utöver det så spinner jag bara lite och blickar på mina garner som ligger i bokhyllan och inväntar rätt läge att använda dem.

Nu är det snart dags för lite fredagsmys med familjen!

Tack och hej!

Äntligen lite praktiska moment!

Jag har hamnat så otroligt rätt! Jag lever och andas kultur, hantverk, slöjd och kunskap och det är helt fantastiskt. Under förra treminen skrev vi loggbok över vad vi gjorde och vad vi lärt oss, det var väldigt givande och skönt att en gång i veckan sitta ner och reflektera över veckan. I kursen jag läser nu har vi inte med det momentet, men jag skriver likadant ändå för jag har insett att det gör att jag kan titta tillbaka och se framsteg och hur min lärandeprocess ser ut. Men istället för att skicka in det till en lärare så kommer jag att posta det här.

Kurserna jag läser nu heter Slöjd och kulturhantverkets teori och praktik, det är det första praktiska momentet vi har och eftersom det är på universitet så måste det ha en form av vetenskaplig förankring även att mycket av det vi gör är praktiskt. Vi inledde kursen med spånad, dvs att karda och spinna garn med slända och spinnrock, en vecka räcker tyvärr inte till så mycket, men två små härvor garn blev det för min del. Det är så otroligt roligt att spinna och jag vill ha en egen spinnrock, helst igår. Samtidigt som jag vill ha en så inser jag att spinnrockar är personligheter i sig själva och jag måste hitta en som jag kommer överens med därför tänker jag ta tid på mig och testa flera olika sorter innan jag bestämmer mig. Vad har jag då lärt mig av detta? Jo, jag har en annan förståelse för hur ullen beter sig och vilken stor roll det har vilken typ av ull det är. Det är lite konstigt att det inte står på ganerna man köper i butik vilken sorts får ullen kommer från. Visst, det står ju om det är merino eller om det är ull från annat djur än får men skilnaden på får och får är ju enorm. Veckan jag är mitt uppe i nu kallas för material veckan, igår hade vi en föreläsning med en kvinna som heter Lena Köster och jag fick känslan av att den kvinnan vet allt som finns att veta om ull. Jag gick där ifrån med så otroligt mycket information och det i kombination med sånaden förra veckan ger mig svindel. Desto mer jag lär mig desto mer inser jag hur komplext det är med ull, garn och stickning. Idag hade vi föreläsning med en kvinna vid namn Ingela Berntsson om Lin och Linne. Jag kan inte så mycket om lin, och efter denna föreläsningen känner jag att jag fortfarande inte kan så mycket om lin, men jag tänker att det har att göra med att jag inte har arbetat med det själv och behöver kasta mig ut i det okända och lära känna materialet. Denna veckan kommer att fortsätta med workshops som jag inte vet så mycket om mer än att det kommer att vara ganska så experimentellt och involverasymaskin på något vis.

I samband med denna mer praktiska kurs har jag fått tillbaka lite skaparlust för egen del och har stickat mer denna veckan än på länge. Jag har nog lite svårt att ge mig hän åt skapandet för egen del när jag måste plugga. En sak i taget liksom.


Och idag hände det som händer minst en gång varje vinter, jag ramlade. Jag och en klasskamrat skulle just kliva på spårvagnen och åka hem när jag snubblade och stöp som en fura. Rullgrus = AJ! Vi kom i alla fall på vagnen och jag hade så fruktansvärt ont att jag blev helt svettig, stackars Clara blev nog helt chockad tror jag. När jag kom hem och väl vågade dra ner byxorna och titta så visade det sig att det hade gått hål på huden. Jag är dock ganska tålig och som det känns nu är det bara ytliga sår, förutom min stolthet då.

Denna eftermiddag fotsätter med att jag strax ska ner till tvättstugan och därefter läsa på om bambu!

Ha det gott!

Första perioden i Göteborg

Nu har det gått 10 veckor av första terminen på Ledarskap i slöjd och kulurhantverk och jag måste säga att jag är nöjd! Jag börjar med att tala om de första fem.
För att det ska vara värt att veckopendla så måste utbildningen kännas rätt och innehålla det som jag tror på för framtiden. Exakt vad jag kommer att arbeta med vet jag naturligtivs inte, vem gör det?!
Första delkursen läste vi tillsammans med de andra två klasserna innom kulturvård i Göteborg som började samtidigt som oss, Bebyggelseantikvarierna och Konservatorerna (i Mariestad finns även Bygghantverksprogrammet och Trädgårdens och landskapsvårdens hantverk ). Detta gjorde att vi fick väldigt mycket information om kulturvård i stort, ganska lite handlade om slöjd och kulturhantverk. Jag tror att många av mina klasskamrater kände en osäkerhet över huruvida de valt rätt utbildning, och vi hade faktiskt två avhopp de första veckorna. För min del så fick jag en aha-upplevelse över vad det betyder att studera vid institutionen för kulturvård, visst, jag har ju läst "kulturvård" på alla papper jag fått hem men jag hade inte tänkt så mycket på vad det innebär. Ett ord som återkommer gång på gång är "kulturarv". Jag har fått lära mig att det är ett ganska nytt begrepp och det är faktiskt inte så lång tid som samhället har funderat över vad vi lämnar efter oss och hur saker ska bevaras.
Under slutet av 1800-talet började man samla in föremål till museer och skapade samlingar av olika slag. Men vad samlade man in och varför? Ta spinnrocken som exempel, det finns otroligt många spinnrockar samlade och varför samlade man in 150 spinnrockar på ett och samma ställe? Kunde det inte räckt med några? Nej, som man samlade då ville man visa på variationer, vissa hade små hjul, andra hade stora därför samlade man in många för att visa på variationer. Man samlade in väldigt mycket textilier från bland annat ryggåstugor, vad man missade i insamlandet av dessa var de runt om kring. Hur hängde man upp dem? När hängde man upp dem? Varför? Vem hade tillverkat dem? Hade mönstren någon betydelse? Som jag er det så var det en stor miss att man inte dokumenterade allt detta, men jag antar att allt sådant var av allmän kännedom och därför tänkte de inte på att skriva ner det.
Allt jag vet om hur det var "förr" kommer någonstans ifrån. Vem har bestämt vad jag ska veta om "förr i tiden"? Jag tror att det mesta jag vet om detta komemer från Astrid Lindgren och hennes sagor. När jag tänker på "förr" ser jag Ronja, Emil och Madicken framför mig. Men man ska veta att vad som bevaras och vad som framhålls kan ha politiska syften.
Jag ska inte gräva djupare i detta just nu, men jag tror att det kommer att komma fler aha upplevelser under dessa tre åren!

Visst stickar jag lite mellan varven också! Just nu stickar jag Karin Kurbits vantar som matchar mössan jag stickade förra året. Av någon anledning känner jag dock att jag stickar alldeles för lite!

Har jag nämnt att de håller på att renovera mitt badrum? 

Kram på er! // Ia

Nytt projekt med skolan

Ja, så var en period till ända och nästa tar vid. Denna gången ska vi göra ett projekt åt Lödöse museum. Vi hade kursintroduktion idag och fick i ganska grova drag reda på vilka olika teman grupperna ska välja mellan. Och så lottade vi nya grupper, vi började spåna lite om vilket tema vi skulle välja och det känns svårt! Men imorgon ska vi åka till museet och förhoppningsvis få en känsla för vilket tema som passar gruppen bäst.

Idag kom de och började riva ut mitt badrum. De har nog varit en vattenskada där ett tag som har gått ner till lägenheten under. Så idag på morgonen kom en man hit, kollade lite, undrade hur länge jag skulle vara hemma, till kl 12 ca svarade jag. Okej, då kommer jag och lägger papper på golvt i hallen senare svarar han då. Jag tänkte att det var väldigt lite att göra första dagen, inte konstigt att de beräknar att det ska ta 4 veckor! Men när jag kom hem i eftermiddag hade de tagitut badkaret, handfatet och elementet också, så det var ju bra! Det ska bli spännande att se hur detta framskrider.

Nu ska jag krypa till kojs och ladda inför att åka tåg och buss till Lödöse imorgon bitti!

Natt natt!

// Ia

Min lilla lägenhet

När jag fick reda på att jag kommit in på utbildningen fick jag ju direkt ont i magen när jag insåg att jag nu var tvugen att ge mig in på bostadsmarknaden i Göteborg. Jag rotade runt på Blocket och skickade iväg jag vet inte hur många mail. Samtidigt gick jag med i en grupp på Facebook som är för den utbildningen, även lärare, hemslöjdskonsulenter och andra människor med anknyning finns med där. Jag skrev hej och frågade om det fanns någon som kunde tipsa om bra och billigt boende. Ganska omgående fick jag flera tips om att kolla på Blocket, Boplats och olika Facebookgrupper för det endamålet, jag fick även svar från en i trean som hette Elin att hon hade en vän som ville hyra ut sin etta i andrahand. Jag fick numret, åkte och tittade på lägenheten samma dag och vi skakade hand på att jag skulle ha lägenheten. Så himla smidigt! Så jag har ett år framöver ett andrahandskontrakt på 22kvm på Hisingen.
Men har ju hört en massa om Hisingen, att det är bråkigt, slagsmål, skjutningar och allmänt ganska stökigt. Efter att ha titta på kartan kunde jag konstatera att lägenheten inte så långt från Biskopsgården som jag hört mycket dåligt om. Jag sökte även på området på Flashbacck, det kanske inte var så smart, men i min ungdom så var jag en hel del i Bergsjön i Göteborg som har lika dåligt rykte och där kände jag mig aldrig otrygg så jag tänkte att det inte kunde vara så illa. Mycket av skiten som händer, inte bara i Göteborg utan överallt, är nog till stor del gängrelaterat. För att citera en av mina vänner "Du får helt enkelt se till att gå med i rätt gäng!".
Dagen före skolstart tog jag och Rickard bilen fullastad med min packning och åkte. Vi bar tillsammans upp allt alla tre våningarna, efter det gick vi och åt och därefter åkte Rickard hem och lämnade mig åt mitt öde.
Det tog mig bara två timmar att packa upp och då skruvade jag ihop en Billy också.

På kvällen när jag hade gått och lagt mig hörde jag något smälla, men jag tänkte inte så mycket mer på det. En stund senare hörde jag en helikopter, men tänkte bara att jag ju är i storstaden. Well well, på morgonen läste jag på nätet att det hade varit skottlossning på torget där jag bor och att torget hade varit avspärrat. Jag kan se ena änden av torget från mitt fönster.

Men nu har jag bott här i två månader och det är det enda som har hänt här över huvud taget och jag känner mig faktiskt riktigt trygg och trivs otroligt bra i lägenheten! Jag vill ha de så länge jag ska plugga här i Göteborg men tyvärr så är chanserna att jag får ta över kontraktet väldigt små.
Idag fick jag en lapp i brevlådan där bostadsbolaget bad mig att ringa dem. Det är nämligen en vattenskada i badrummet som de ska fixa. Det beräknas ta fyra veckor och de börjar på måndag. Jag kommer att kunna använda toaletten, men inte duscha, det ska tydligen finnas en dusch på området som jag ska få nyckel till.

Stormen Simone

Jo, visst ska det vara storm ute just nu. Fast jag märker inte så mycket mer än att vi själva har förankrat lösa ting i trädgården sedan kan man ju inte undgå allas kommentarer om väder och vind på Facebook. Jag är väl inte sämre jag utan att jag tillägnar ett inlägg åt detta väder.
Tänk vad vi är förskonade här i Sverige och norden! Lite översvämningar och blåst är vad naturen ger oss som utmaning, om vi inte räknar snön då. Det är en tanke som har följt mig ganska många år, att vi inte har några vulkaner inte heller jordbävningar, när vi ger oss ut i naturen så är det huggorm, björn och varg vi har att passa oss för. Hur många dör i Sverige varje år av dessa djur? Är det detta som gör att vi står ut med allt detta mörker? Det kommer sakta krypande... Rätt som det är så är den mörka årstiden bara här.
Min mormor är inte så glad över att jag bor i Göteborg på veckorna, hon ringer mig varje måndagskväll för att kolla läget och varje gång påminner hon mig om att jag inte får vara ute när det är mörkt. För någon vecka sedan påpekade jag för henne att om jag ska hålla mig till hennes regler så kommer jag snart inte att kunna passa tider för föreläsningar och möten. Hon svarade att vi helt enkelt fick komma på en lösning. Lilla mormor, hon menar väl, men i min värld så måste jag få lov att lämna hemmet och träffa lite människor som inte bara är mina klasskamrater! Jag tycker att det är väldigt spännande vilken makt ord från människor som står en nära har över en.

En klänning och en mössa ligger på blockning och förväntas vara torrt någon gång under morgondagen. De är stickade i Drops Fabel och jag har jobbat på med klänningen sedan någon gång i våras, den har varit seg. Jag började med att sticka i minsta storleken som visade sig bli för stor, så jag froggade ganska mycket och började om. Totalt har jag stickat den en och en halv gång, minst, men nu är jag nöjd. Av garnet som blev över stickade jag en matchande mössa/basker. Troligtvis fick jag nu mersmak för enkla plagg man kan göra klart från en dag till en annan! Får se om jag kan stjäla mors systemkamera och fota lite fint (så gott jag kan) och lägga upp här.

Mitt döda träd som sakta men säkert kläs i provlappar.

Ha det gott och blås inte bort! // Ia

Jag mötte Lassie

För några månader sedan var jag och min kompis Annki på stickevent i Vrigstad där vi träffade en fantastisk tjej som heter Sarah. Det var ett sådant där härligt möte där allt bara klickade (här kommer min kärleksförklaring Sarah ;)) och det kändes som vi hade kännt varandra i evigheter.
Efter att vi hade pratat en stund eller några timmar, jag minns inte så noga, kom jag fram till att jag läser hennes blogg, De otaliga projekten, som hon har tillsammans med sin kompis Linda. Och där började diskussionen om det där med att träffa så kallade stickkändisar. Det är lite märkligt att träffa en person som man vet en massa saker om som man egentligen inte borde veta. Eller jo, eftersom personen själv har skrivit det ute på www så får man ju i alla fall hoppas att det är meningen att andra ska läsa det, men det känns inte riktigt rätt ändå.
Jag själv har lite svårt att veta hur jag ska bete mig mot en sådan person. Sarah var det inga problem med eftersom hon faktiskt är ganska hemlig i som blogg och inte skriver om något annat än det som är garnrelaterat, så med henne var det bara att prata på.
När jag däremot någon månad senare var på dubbelstickningskurs på C-knit i Värnamo och hade självaste Visa Lisa som kursledare tyckte jag faktiskt att det var ganska jobbigt till en början. Jag har läst hennes blogg ända sedan jag började sticka för drygt tre år sedan och när jag läser den så känns det som att hon och jag skulle kunna bli riktigt bra vänner. Och när jag tänker den tanken så känner jag mig fånig, för jag vet ju att det inte är hela personen man får del av på en blogg och då känner jag mig som en liten flicka med idolposters på väggarna fast det är i telefonen jag läser bloginlägg. Jag tyckte ändå att jag lyckades hålla mig riktigt cool och kunde föra ett normalt samtal utan att göra bort mig. Jag sade visserligen ord som stickkändis och idol, men jag tror att jag klarade mig utan att framstå som en galning, Lisa påpekade dock att hon inte var särskillt bekväm med dessa termer. Innan vi slutade fick jag en bild på mig och Lisa tillsammans som jag senare lade ut Online Stickcafé på facebook där Sarah kommenterade något om en "Jag mötte Lassie"-bild.

Historien är inte slut här som man kanske kunde tro utan fortsätter med att Sarah för ett par veckor sedan var åpå väg hem till sjömans Elin för att lära sig spinna. Jag blev väldigt avundsjuk och berättade då att jag för inte så länge sedan varit i samma rum som Elin men inte tagit mig modet att gå fram och hälsa. Det var ju det där med att känna sig fånig...
Sedan en dag så kommer det sig att jag läser om mig själv i ett blogginlägg av sjömans Elin och blir så full i skratt. Jag kände mig lite hedrad att bli nämnd, dock utan namn, i en blogg och nu har jag nog namedroppat färdigt för idag, men som en lite sammanfattning av detta långa inlägget så kan man väl säga att jag hoppas att jag kommer över den där stalkerkänslan, för jag tror nog att det finns många fantastiska vänner där ute i www!

// Ia

Vad jag har gjort

När det var dags för mig att välja till gymnasiet tyckte jag att det var väldigt svårt. Jag hade en storasyster som gått Naturvetenskaplig linje och hade siktet inställt på att bli veterinär. Det medförde nog att jag satte en press på mig själv att jag också skulle gå ett studieförberedande program trots att jag var ganska skoltrött. Jag valde samhäll och hade siktet inställt på att bli psykolog. Snacka om att ha siktet inställt högt!

Det gick dock inte så bra och jag trivdes inte alls. Det hade kanske egentligen inte så mycket med utbildningen i sig att göra, men att gå på gymnasiet med samma människor som man har gått i grundskolan med, plus ungdomarna från grannbyn, där man är fast i ett fack man placerats eller placerat sig själv i för länge sedan fungerade inte för mig! Så jag gick till skolkuratorn och bad om hjälp att byta. Jag fick snabbt reda på att det inte gick att byta till samhäll någon annan stans eftersom det fanns på hemmaplan.
Av någon anledning som jag än idag inte riktigt förstår valde jag istället att byta till frisörlinjen.
Där gick jag i tre år och tänkte att jag skulle ha ett bra extraknäck när jag senare pluggade vidare. Intressant att det faktiskt är så det är nu.
Jag gick färdigt mina tre år på Bäckadalsgymnasiet och direkt efter mitt livs sista sommarlov fick jag jobb som frisör. Där arbetade jag fram till den 19e augusti 2012, då började nästa resa i mitt liv.

Jag började då Textilakademin på Värnamo Folkhögskola, ett väldigt roligt ur utan så höga krav. Jag tog ett år där mycket för att få känna mig fram i vad jag vill med mitt liv. Vill jag arbeta med händerna eller vad är det jag vill egentligen?! Efter jul i år visste jag fortfarande inte alls vad jag ville men passande nog var det dags för fyra veckors praktik.
När vi skulle välja praktikplats så hade jag väldiga problem att komma på var jag ville vara eftersom jag inte visste vad jag ville göra efter året där. Min lärare Anna föreslog Hemslöjden i Jönköping, vad jag inte visste då men som är väldigt tydligt nu är att det lilla förslaget skulle vända upp och ner på mitt liv. Jag hade inte en aning om vad det var eller vad de gjorde, men jag forskade lite på www och tyckte att det lät intressant.
Två av fyra praktikveckor var jag där och jag kände redan från första dagen att jag skulle trivas hur bra som helst!

Hemma pratade jag om hur bra jag trivdes och hur gärna jag skulle vilja arbeta som hemslöjdskonsulent, Men gå den utbildningen då! sade gubben hemma. I mitt huvud var det inte något alternativ eftersom den enda utbildningen som finns till det är Ledarskap i Slöjd och kulturhantverk i Göteborg. GÖTEBORG liksom, det skulle ju innebära veckopendlande, massor med studielån och tid ifrån familjen. Men där jag är nu. Men utan stödet från Rickard så hade det aldrig gått!

Och ja, det var inte så illa med gubben igår. Vi är sams igen!
Tack för idag!

// Ia

Vad jag gör

Just för tillfället studerar jag i Göteborg. (Jag har förstått att det är stor skillnad på att gå i skola och att studera. Jag är inte en elev, jag är en student)

Jag går en utbildning på Göteborgs Universitet som heter Ledarskap i slöjd och kulturhantverk och jag trivs verkligen så himla bra med mitt val! Det är nog en del om det som jag har tänkt att denna blogg ska avhandla, här kommer lite tankar och funderingar att ventileras.
Jag börjar med att slänga ut en fråga till er här på www,

Vad är kulturarv för dig?

Tyvärr så betyder mina studier på annan ort att jag tillbringar måndag till fredag borta från mina två barn vilket känns väldigt tungt vissa dagar. Förra helgen när jag var hemma åkte jag till Ica för att handla. I kassan arbetar en trevig kvinna som heter Hanna, hon frågar hur det går med skolan.
-Bra, svarar jag,
-Men det är jobbigt att vara ifrån barnen. Då får jag ett så otroligt oväntat svar.
-De växer ändå!
Och visst är det så. Det hade väl varit en sak om de for illa, men de har en pappa som tar väl hand om dem och jag är trots allt bara ett par timmar med bil bort.

Det är ändå en otrolig omställning för mig att vara ensam, jag har ju haft ett eller två barn klistrade på mig dagligen de senaste sex åren, har haft ett hus att rå om och ett arbete att sköta. Nu har jag mig själv och studierna, inte så mycket mer. Eller jo, jag har ju lägenheten förståss, men den är bara på 22kvm och ganska så skinande ren om jag får lov att säga det själv. Jag bäddar till och med sängen varje dag! De som känner mig väl tappar nästan hakan när jag säger det, men det kanske är så att jag inte riktigt klarar av att ha bra ordning när två små huliganer stökar till det så fort man vänder ryggen till. Jag är inte sen att erkänna att jag inte är någon superkvinna!

Om man ser till mitt val av utbildning så kan man kanske ana sig till att jag har ett hantverksintresse. För mig handlar det mest om stickning, men jag skulle nog kunna fastna för vad som helst som ger mig ett utlopp för min kreativitet tror jag.

Det var vad jag hade att komma med idag. Nu ska jag gå och se om jag kan bli sams med min man igen. Mitt humör råkade visst gå ut lite över honom för en stund sedan.

// Ia

Vem jag är.

Det kan kanske vara passande att inleda med en liten beskrivning av mig själv?

Mitt namn är Maria men kallas oftast för Ia. Det smeknamnet fick jag när jag började arbeta som frisör och det redan fanns en Maria som arbetade där. Jag skulle då komma på något på direkten och visst var det någon som hade kallat mig Ia i mellanstadiet?! Därför har jag kallats för det de senaste tio åren. Om du kallar mig Maria så kan det ta ett par försök innan jag reagerar.

Jag är en social tant på 29 år. Ha ha, skämt å sido, men jag känner mig faktiskt ofta som en tant fast än många nog inte skulle kalla mig för det.

Vad tycker du är kriterierna för att vara tant?

Min bild av en tant är någon som stickar mycket, gärna går och lägger sig tidigt på kvällarna och ojjar sig över dagens ungdom. Innom de ramarna passar jag perfekt!

Jag kommer från de djupa skogarna i Småland där jag är född och uppvuxen. Där har jag också min familj som består av min man Rickard och våra två barn Vira och Nora, man hittar dem oftast i våran villa gosandes med katten Nemi.
Mig hittar man däremot oftast i Göteborg nu för tiden. Efter mycket funderande och diskuterande så hamnade jag här. Mer om det kommer.

I övrigt så tror jag att jag skulle beskrivas som en glad person, jag brukar försöka att se positivt på saker och ting. Fast i grund och botten är jag nog en grubblare, även fast det inte märks utåt. Eller jo, frågar du hur jag mår så kommer du troligtvis få ett ärligt svar, så fråga inte om du inte vill veta!

// Ia

Tjohooo!

Jag kunde kopiera och klistar in HTMLkoden från den andra bloggen! :)
Därför ser denna nästan exakt ut som Nybörjarstickan just nu i alla fall.

Vad hade jag då tänkt att skriva om här? En första tanke är att helt enkelt skriva om mitt liv. Det finns mycket inblandat i det, men jag tänker nog att fokus ska vara mitt liv iväg från familjen.
Om jag här lyckas snappa upp en och annan ny följare så kommer det att komma en beskrivning av vad jag menar med detta.

Men först och främst, välkommen till min nya glänsande blogg!

// Ia